Barnfonden i Kambodja

Under två dagar i slutet av januari 2008 hade jag förmånen att få se hur Barnfondens pengar används. Jag fick besöka Phnom Penh.

Phnom Penh – en gyttrig, dammig, asiatisk, huvustad. Staden befinner sig i en övergång mellan att vara en kolonial relik och bli en ny designad stad.  Hittills har palatset, pagoderna och de koloniala villorna dominerat. Trafiken har skett med cyklo eller tuk tuk. Nu skall man bygga en skyskrapa och finns det svärmar av mopeder och motorcyklar. Den som har råd visar sin rikedom genom att köra stor city jeep. 

Folk strömmar in till huvudstaden från landsbygden i hopp om att finna en utkomst och att finna lyckan.

Men alla lyckas inte! Man uppskattar att det finns ca. 20.000 gatubarn i Phnom Penh. Barn som tigger, sniffar lim, blir utsatta för varjehanda trakasserier!

Kambodja är mycket biståndsberoende. Det finns oräkneliga behjärtansvärda projekt!

Alla hjälporganisationer finns representerade!

En av luncherna intog jag på ”Friends” en restaurang, som drivs som en övnings restaurang för gatubarn.

Restaurangen hjälper till att finansiera ett hem och dagcenter för gatubarn, samtidigt som barnen utbildas till kypare/kockar. Mycket intressant projekt!

Men Barnfondens projekt är minst lika intressant!

Besöket hos vårt läkarteam blev en otrolig upplevelse!  Jag infann mig tidigt på morgonen på sjukhuset, försågs med passande kläder, hårskydd och munskydd och fick följa med in i operationssalen. 

En liten pojke, Son Sarun, född 10 juli, 2002 rullades in. Han såg så liten och bräcklig ut – ingen förälder som var med och höll handen! Han tittade stort och tyst på alla de stora vita människorna som omgav honom. Han verkade ha full tillit till alla i omgivningen, men jag kan inte låta bli att fråga mig vad han innerst inne tänkte. 

Son Saruns operation tog flera timmar. Sedan rullades han till slut ut till intensivvården och den svenska sjuksköterskan Pia för ytterligare omvårdnad.

När jag lämnade sjukhuset framåt eftermiddagen sov han fortfarande djupt – med ett hjärta som kommer att göra honom mycket starkare och ge honom möjlighet om att kunna nå vuxen ålder.

Läkarteamet bestod vid den här tidpunkten av 6 personer: John (narkosläkare), Stefan (kirurg), Kerstin (narkos), Kerstin (skötte hjärt- och lungmaskinen) Mona (operationssköterska) och Pia (intensivvård). 

Storleken på det kambodjanska teamet varierar, men en del av projektet går ut på att förmedla kunskap till den kambodjanska sjukvårdspersonalen.  Som utomstående märkte man vilken fin stämning det rådde mellan det svenska teamet och de inhemska läkarna.

De svenska deltagarna var otroliga! De tar ledigt från sina ordinarie jobb för att göra denna insats.

Material tigger man ihop från olika sjukhus och medecin leverantörer. Man har exempelvis fått ”ärva” maskiner från Sahlgrenska som man fraktat ned till Phnom Penh.

Inga av patienterna som läkarteamet opererat skall betala något till sjukhuset, vilket är sällsynt i Kambodja.

Allt kostar pengar – skolgång, examina, sjukvård!

Väntelistan på hjärtsjuka barn är lång. Om man utgår från att frekvensen av hjärtfel hos barn är lika stor i Kambodja som i Sverige, så finns det ca. 20.000 barn som har någon typ av hjärtfel.

Med dessa hjärtfel utvecklas inte barnet i normal takt. Tillväxten hämnas. Barnet har mindre ”ork”.  I Sverige opereras dessa barn medan de fortfarande är under året. Det är då en tämligen enkel operation, som ger goda resultat. Ju äldre barnet blir, desto fler komplikationer tillstöter.

Problemet i Kambodja är att man inte kan fånga upp de riktigt små barnen, då det inte finns några hälsokontroller.

Under sina veckor i Kambodja hjälper vårt team mellan 25-30 barn.

Barnen kommer från hela landet för de här specialistoperationerna. Många av de barn som opereras är föräldralösa eller lever med ensamstående mammor.

Läkarteamet tycker sig se ett mönster i att många barn överges av pappan när livet kompliceras av en allvarlig sjukdom. Son Sarun, som var den patient jag fick följa, levde exempelvis ensam med en farmor eller mormor.

Jag kan inte annat än beundra det svenska teamet för deras insats. Alla jag talade med var intresserade av sina patienter, av landet och av de problem som förhärskar i Kambodja. Alla sade att det hade givit dem personligen mycket att få vara med i detta arbete. Samtidigt är jag säker på att teamet också givit mycket till Kambodja. De har inte bara räddat många barn till livet, utan också givit idéer och kunskap till sina kambodjanska kollegor.

Det är vår förhoppning att vårt projekt skall kunna genomföras nästa år också! Plus att vi eventuellt kan engagera oss i nya projekt i området.  Det finns många barn som far illa!

Om du har frågor får du gärna ta kontakt med mig, så skall jag berätta mera!

Du hittar mig på Ticket Privatresor på mail elisabet.lanz@ticket.se eller på telefon 08-702 6633.

Läs mer om våra projekt här!

Här kan du också läsa ett tackbrev (med många bilder) från teamet i Kambodja (6 sidor i PDF-format).